Morgonen den 10:e augusti 1628 la det imponerande stridsskeppet, Vasa, ut från kajen för sin jungfrufärd över Stockholms vatten. Skeppet var rikt utsmyckat, komplett med allt som skulle kunna visa Sveriges storhet och dess kungs, Gustav II Adolf, från Vasasläkten, där skeppet fick sitt namn ifrån.
Vasa var ett stridsskepp med 64 kanoner, utrustad för att vara symbolen för Sveriges militära styrka. Ett Sverige som då var delaktigt i det trettioåriga kriget, ett av de mest komplexa religiösa krigen mellan katoliker och protestanter.
Projektetoch byggandet av Vasa hade inga ekonomiska gränser. Hennes längd är 69 meter och stilen är holländsk; inte särskilt djup och med en platt bas. Det som avvek frånstilen var att hon hade två däck med kanoner, vilket skapade många problem med stabilitet. Kungen, som var delaktig i projekterandet av skeppet, lät även installera en stor utkiksmast.
Dessa speciella detaljer i projektet försämrade ytterligare stabiliteten för hon blev för tung och tillslut alldeles för hög i kombination med den lilla yta som hon vilade på. De försökte lösa dessa problem med ytterligare en förstoring av basen som visserligen ökade stabiliteten men inte tillräckligt mycket utan däremot gjorde skeppet ännu lägre och det lägsta kanondäcket närmre vattenlinjen.
När konstruktionen av Vasa redan var på god väg utförde amiral Fleming olika test av skeppets stabilitet. Dessa test innebar att man lät 30 sjömän springa från en sida av skeppet till den andra. Detta test avbröts efter bara tre varv eftersom det misslyckades.
Kungen skickade ett brev för att skynda på färdigställandet så därför bortsåg man från problemen och förklarade skeppet färdigt.
Detta enorma och imponerande stridsskepp var ett exempel på Sveriges militära styrka och på sätt och vis symbolen.
Dagen för invigningen ökades skeppets vikt på ytterligare med alla dekorationer som sedan skulle tas bort i slutet av paraden. På båda sidor av skeppet satt statyer av romerska kejsare, från Tiberio till Settimo Severo, men också statyer av lejon, Sveriges absoluta symbol, händelser ur den nordiska mytologin och en staty av kungen. Vissa av dessa statyer var täckta med guld. Minst sex konstnärer och deras medhjälpare var delaktiga i detta kolossala verk men det finns inga namn på dem.
Den 10:e augusti 1628 var det en varm sommarmorgon och landets största skepp skulle äntligen invigas, efter tre års arbetande.
Det var en imponerande föreställning, detta skepp fullt av färger, långt och högt, redo för sin första färd. I den entusiastiska publiken finnsäven vissa som är oroliga för stabiliteten.
Oavsett denna oro verkade allt gå som det skulle. Vasa var beundrat av de flesta av Stockholms 10000 innevånare som stod längs hamnens kajer.
Efter att de skjutit salut med hennes kanoner vecklade Vasa ut fyra av sina segeloch satte fart ut ur hamnen. Vinden hade fram till dess varit nästan obefintlig men plötsligt blåste det till och skeppet lutades. De lyckades räta upp henne den gången men olyckligtvis inte efter den andra vindpusten som följde och lutade Vasa så pass mycket att vattnet forsade in genom de öppna luckorna på kanondäcket och sänkte Vasa på väldigt kort tid.
Människorna såg rikets största skepp sjunka men eftersom Vasa var nära kajen kom de till undsättning. Av de 150 personerna som var ombord dog endast mellan 30 till 50 personer, bland dem även fruar och barn till besättningen.
Gustav II Adolf startade omedelbart en undersökning för att ta reda på vems fel misslyckandet var. Kaptenen och många av sjömännen ochkonstruktörerna sa samma sak: att skeppet var för instabilt och att luckorna till kanonerna skulle varit stängda. Angående konstruktionen av Vasa sades däremot bara att det byggts enligt kungens indikationer.
Ingen blev anklagad som skyldig.
Vasa, detta skepp som representerade kungens ambitioner, låg nu i djupet av Stockholms vatten och blev med tiden bortglömt fram tills en arkeolog vid namn Carl Gustav Anders Franzén år 1961 lyckades bärga henne. Hon var förvånansvärt välbehållen om man tänker på att hon legat i vatten mer än 300 år.
Med bärgningen började även restaureringsarbetet som gjorde skeppet klart för att ställas ut på sitt namne museum på Djurgården i Stockholm år1990.
Museet visar upp det restaurerade skeppet och många rekonstruktioner och har på kort tid blivit en av staden och Sveriges största attraktioner.
Valerio De Paolis
Översatt till svenska av Hanna Langmann